Shopping gör oss lyckliga

7 mars, 2014

För några år sedan tjänade jag inte speciellt mycket pengar, men inte speciellt lite heller. Jag handlade flera gånger i månaden på H&M, Indiska, Gina Tricot, Indiska, MQ och Vero Moda. Och alla dessa skor! Som kostade mellan 100 kronor på REA och 500 kronor ordinarie. Jag hade aldrig nog med kläder, det var alltid något som fattades. Och jag tyckte alltid att det någon annan hade köpt, vare sig det handlade om kläder eller någon pryl, verkade himla nödvändig och smart. Det var liksom en liten fjäder som började kittla mig på insidan. Men helt obemärkt omvandlades fjädern till en 20 kilos viktplatta som tryckte mig över bröstet. Den gjorde mig påmind att det var dags att handla igen. Och den där fjädern kittlade allt oftare.

Kläderna jag handlade blev ofta sneda och matta i färgen efter några tvättar, då var de dags att bytas ut. Du förstår ju, det är klart att jag aldrig hade nog.

En dag, flera år senare, fortfarande inte speciellt rik, bestämde jag mig för att ta ett köpfritt år. Alltså, mina regler var: inte köpa nya kläder, inredning eller annat till mig själv, jag fick däremot handla på second hand, jag fick handla om köpet var väldigt noga genomtänkt och av väldigt god kvalitet men jag fick absolut inte impulsköpa NÅGOT.

När folk frågade varför svarade jag: för miljön. Vilket det också var. Men jag tror en ännu större anledning var att jag var trött på att ständigt känna att jag inte hann ikapp. Att jag aldrig var nog eller aldrig ägde allt jag ville äga. Och var det JAG som ville äga, eller var det alla andra som ville äga?

I början var det svårt, det satt i ryggmärgen det där med att handla. Speciellt när jag kände mig uttråkad eller rastlös. Då kittlade det fjädrar och vikter tyngde om vartannat. Jag föll dit ett par gånger. Efter ett par månader var det inte svårt längre. Efter ytterligare några månader kände jag mig otroligt fri.

Mitt köpstopp som skulle vara i ett år, varade i cirka tio månader. Jag kom faktiskt inte ihåg varför jag bestämde mig för att ge upp, men det var ingen stor grej. Och jag har aldrig sedan dess känt kontrollbehovet av att vilja ha alla de där prylarna och kläderna. För jag vet att det är något helt annat som får mig att må bra.

Jag tjänar fortfarande inte mycket pengar. Här om veckan impuls-köpte jag en sjal för
1 000 kronor. Ganska mycket pengar för en sjal, men jag är helt säker på att jag tycker väldigt mycket om den. Jag kommer att använda den minst 100 gånger. Då kan man säga att den kostar 10 kronor per gång. En tröja, som jag köpte på GAP för 150 kronor gick det hål på efter fyra tvättar. Den kostade 37,50 kronor per gång.

På fyra månader har jag förutom sjalen handlar en klänning för 600 kronor och en kofta (på REA) för 500 kr. Jag har varit fyra gånger i fjällen (fem om jag räknar med nyårsturen) och ätit mycket ute, både lunch och middag. Jag håller på att bygga ett hyllsystem av stringhyllor, ett system som jag funderat på i typ ett år.

När jag tittar på min t-shirt från GAP tänker jag ”jävla crap”. När jag knyter min sjal runt halsen blir mina ögon varma. När jag tänker på åkningen nerför Åreskutan hör jag tystnaden och känner energin fylla hela kroppen. När jag ser matkontot tänker jag att det vore bra för min ekonomi att laga mer mat hemma. Och när jag ser mina hyllor i vardagsrummet ler jag. Jag trivs numera i mitt vardagsrum.

Om vi lägger våra pengar på det vi verkligen vill ha, alltså verkligen, så tror jag att vi måste möta oss själva på ett nytt sätt. Om du tror att kläder från H&M är det enda du har råd med, tänk om. Du är värd något bättre. Om du shoppar för att du är rastlös, stanna upp. Vågar du se roten till rastlösheten kommer du också att bli av med den. Om du köper saker för att du är intresserad av det nyaste, var ärlig med dig själv. Du behöver inte äga det för att få ta del av det.

Det är omöjligt att hänga med, världen springer alldeles för fort. Släp kontrollen och ta hand om dig själv. Det är du värd.

www.kontext.se



Kommentarer inaktiverade.