Kåt, glad och lite mindre värd

7 mars, 2014

Jag har en kompis, vi kan kalla henne Sussi, som har en kollega, vi kan kalla honom Mange. Sussi är i 30-årsåldern och singel. Mange är i samma ålder och har familj. Sussi lever ett liv som många andra ensamstående utan barn, ganska aktivt. Hon har många vänner, jobbar mycket och har intressen som tar en del tid. Hon är således social och hyffsat smart.

Sussi och Mange pratar ibland med varandra om sina kärleksliv, som naturligtvis ser väldigt olika ut. Sussi längtar efter en varaktig relation med en man och Mange jobbar på att hålla sin relation vid liv samtidigt som han uppfostrar två små barn och jobbar heltid.

För några veckor sedan träffade Sussi en man som hon spenderade natten tillsammans med. Hon känner sig glad och upprymd, men är inte förälskad. Hon berättar om mannen för Mange som frågar nyfiket men ödmjukt. Efter en stund säger han:
– Jag tycker att du gjorde helt rätt Sussi. Jag tycker inte du ska skämmas för att du följde med honom hem.
– Vad? säger Sussi och förstår inte riktigt vad han menar.
Skämmas? tänker hon. Hon skäms inte ett dugg.
– Jag menar, du är ju singel, du har rätt att ligga med vem du vill. Jag tänker så här: när en tjej går hem med en kille för en natt på samma villkor som en kille går hem med en tjej, då är vi jämställda, säger Mange.

Gör vi inte det redan, ligger runt på samma villkor alltså? frågar sig Sussi. Men säger ingenting utan lämnar sin kollega.
Hon tänker tillbaka på samtalet en stund och funderar på att ta upp det här med Mange igen. Hur kan han tro att den allmänna uppfattningen är att vi inte har samma rätt till tillfredsställelse?! Det är ju 2011 för fasen. Men, så slår det henne att det kanske är som Mange säger, om än inte rakt ut. Att många, kanske till och med människor i deras egen generation, tycker att en tjej som går hem med en kille för en natt inte har samma värde som killen som gör samma sak. Det kanske är hon som inte lever bland den allmänna uppfattningen?

En man i min egen ålder (32) som jag jobbar med ibland, frågade om jag har bil.
– Ja, sa jag.
– Bra där! sa han, och fortsatte:
– Kan du köra då?
Hans frågor ställdes på fullaste allvar. Vad svarar man på det?

Jag satt på en middag för ett par veckor sedan där sällskapet bestod av tre kvinnor och tre män. Två av männen pratade 90 procent av tiden, den tredje mannen fem procent och vi kvinnor delade på fem. När vi kvinnor började prata riktade vi oss till varandra och männen fortsatte prata med varandra, tvärs över bordet. Vi accepterade det. Varför? Jo, för vi själva tydligen inte tyckte att det vi sa var lika viktigt, varför skulle då någon annan tycka det?

Ja, det är 2011, och den allmänna uppfattningen bland kvinnor och män är allt mer att vi är lika mycket värda och har samma rättigheter och skyldigheter. Fler män är föräldralediga, fler kvinnor tar plats i ledningsgrupper, klyftan mellan män och kvinnors löner minskar. Och vi förstår allt mer att alla förlorar på att inte leva med samma grundförutsättningar. Att inte ha samma rätt till njutning, pengar, bekräftelse, tid med våra barn eller att ta på sig en klänning. Men tycker vi verkligen, alltså verkligen, att en tjej som legat med många killar är lika attraktiv som en kille som legat med många tjejer?

Min ”kompis” Sussi, det kunde ha varit du eller jag.

www.kontext.se



Kommentarer inaktiverade.